Mattor i Stockholm – En fin tid
Jag har aldrig tänkt så mycket på mattor som när jag bodde i Stockholm. En konstig mening att börja ett blogginlägg med kanske, men det är icke desto mindre sant. Jag tänkte på mattor skrämmande mycket när jag bodde i Stockholm. Det hade förstås en ganska naturlig förklaring. Jag arbetade med mattor i Stockholm under den här tiden. Yes, det är inte många som känner till, kan jag tro. Jag jobbade med mattor i Stockholm i ungefär 4 år, mellan 24 och 28 års ålder. Det var en rolig period i livet. Jag blev dessutom ganska besatt av hela grejen. Ville lära mig om alla möjliga typer av mattvarianter som fanns. Trots att jag ”bara” var biträde ville jag få företaget att köpa in orientaliska mattor från alla möjliga länder. Jag garanterade att vi skulle tjäna bra med pengar på det. Chefen tog mitt råd och jag fick rätt. Jag minns att jag, redan första dagen på jobbet, fick höra att ens drömmar påverkas av jobbet. Särskilt i början, sa dem. Jag tänkte att jag nog snarare skulle drömma om Stockholm än om mattor eftersom flytten skedde så snabbt. Så blev det inte. Jag arbetade i Stockholm men jag drömde om mattor nästan varenda natt. Det var lite som när jag arbetade i butik, i kassa, och en stor del av mina dagar gick ut på att minnas PLU-koder. Varje dröm innehöll någon som skrek åt mig: ”Vad är det för PLU-kod till bananer!?”. Riktigt så aggressivt var det inte att jobba med eller drömma om mattor i Stockholm. Det kändes däremot skumt. Så, varför tar jag upp detta nu? Varför prata om mattor i Stockholm om det var mer än 7 år sedan jag jobbade med det. Jo, jag fick nämligen ett samtal från en gammal kollega som precis hade slutat på företaget. När jag började, för alltså en bit över 10 år sedan, hade hon redan jobbat där i 4 år. Hon bestämde sig alltså att sluta med mattor och lämna Stockholm efter 15 år på samma företag. Det tog hårt på henne och därför ville hon tala med en gammal kollega. Vi pratade minnen från tiden då jag jobbade med mattor i Stockholm i flera timmar. Det var många saker jag hade glömt men som jag gladeligen började minnas igen. Ett fint samtal. En fin tid.