Jag har valt att grotta in mig i min egen historia. Detta hör, som de flesta av er vet, inte till vanligheterna. Jag vet inte riktigt vad det är som har hänt. Jag har väl fått en knäpp i huvudet eller något. Oavsett orsak så är det nu så som det ser ut. Förra veckan gick jag igenom alla de jobb jag haft genom åren. Många har frågorna varit som kommit in, och det särskilt angående ett av jobben. Jag skrev nämligen att jag arbetade med dödsbon i Stockholm en period. Detta skakade minst sagt om i grytan.
Det tycktes som att många av er inte ens visste vad ett dödsbo var, eller att jag hade bott i Stockholm. Låt mig därför beskriva detta lite närmare. Jag flyttade till Stockholm för att arbeta med dödsbon under 2 år när jag var 25. Ett dödsbo, i Stockholm såväl som annanstädes, är bohag för en avliden person. Det vill säga: Alla saker personen i fråga lämnar efter sig. Vad vi gjorde, jag och mina kollegor, var att hantera dödsbon i Stockholm. Vi köpte, sålde och slängde – beroende på vad anhöriga ville – sakerna från dödsbot i Stockholm, och vi gjorde det väldigt bra.
Det blev en riktigt win-win situation. Vi var nöjda eftersom vi kunde tjäna vårt levebröd. Kunderna blev nöjda eftersom de sparade sanslöst mycket tid och ork på att överlåta dödsbot i Stockholm till någon annan. Och inte vem som helst, utan ett proffs på just det. Det var det vi var: professionell personal som specialiserat sig på att omhänderta dödsbon i Stockholm. Vi sålde de saker som kunde säljas och gav pengarna till de som skulle ha dem efter att först ha fått en viss procent.
Många undrar vad det var som jag uppskattade med detta jobb. Jag förstår detta. Bara att säga att man jobbat med dödsbo i Stockholm låter ju makabert för någon som inte känner till uttrycket. Tro mig: Det kunde inte vara längre ifrån sanningen. I detta jobbet kände jag, till skillnad från vid andra jobb, att jag verkligen hjälpte människor. Man fick, med risk för att låta aningen pretentiös, göra skillnad. Sedan hade jag förstås helt fenomenala kollegor och det förgyller ju alltid en arbetssituation och arbetsdagar.
Sådär ja. Nu tror jag att jag ska lämna detta bakom mig för tillfället. Om ni saknar svar på era frågor om dödsbo i Stockholm, eller något annat ni undrar, hör av er i kommentarerna.
Vi hörs snart igen!