Uncategorized

För ett par veckor sedan skrev jag ett inlägg om när vi tog hjälp av ett konsultföretag. För er som har missat det så betyder ”vi” i sammanhanget mitt och min partners bolag. Jag brukar inte prata så mycket om denna verksamhet. Bloggen har kommit att handla om en hel massa andra saker. Det kanske är ett sätt att fly vardagen. Jag menar, jag spenderar ju ändå ca 10 timmar om dagen på företaget. Då kan det vara kul att ägna sig åt andra saker ibland. Hur som helst, nu bryter jag det mönstret något. Jag gör det eftersom jag har fått in många frågor sedan senaste inlägget om konsultföretaget. Det visar sig att många människor som läser den här bloggen är intresserade. Att döma av frågorna som har kommit in så är ni intresserade av olika aspekter av konsultföretag. Vissa driver själva företag och har funderat på konsultföretag, och hur ett sådant skulle kunna hjälpa. Andra letar efter jobb, hittar inga ”vanliga anställningar” utan letar nya knep för att nå arbetsmarknaden. En tredje grupp är nog bara nyfikna på konsultföretag. Jag tänkte klappa er medhårs några inlägg i rad. Jag ska berätta om min upplevelse av konsultföretag. Försöka bena ut vad det är som jag personligen är mest nöjd med. Jag ska också förklara hur förändringarna som affärskonsulten som vi anlitade blev. Detta har varit ett särskilt populärt tema för era frågor. Särskilt för de som driver egna bolag, förstås. I ett inlägg längre fram kommer jag dessutom att gå in på själva konsultrollen från ett företags perspektiv. Jag tänkte djupdyka i den trygghet som det innebär att inte behöva anställa direkt på företaget. Genom konsultföretag får man extremt professionell hjälp att hitta rätt kompetens. Något som jag, som helt oerfaren när det kommer till headhunting, inte kan. Man får dessutom den enorma tryggheten i att inte behöva signa upp sig med någon som kanske inte håller måttet. Det låter kanske hårt, men för ett litet bolag som vårt är hög prestation helt avgörande för företagets överlevnad. Det finns massor av fler fördelar med att anlita konsultföretag. Under ”resans gång” kommer jag säkerligen att inse fler och större sådana. Jag tänker att det bästa sättet att verkligen gå till botten med konsultföretags roll är att börja skriva. Det brukar funka bäst. Jag måste springa iväg nu, men återkommer redan imorgon. Då ska jag skriva om hur konsultföretaget vi anlita hjälpte oss ur flera knipor. På återhörande då, vänner!

Sommarens temperaturer är idealiska för att använda din egen pool kontinuerligt och ta en simtur då och då. För att hålla poolen ren och inbjudande, är det viktigt med daglig rengöring av poolen och underhåll av vatten. Vår checklista hjälper dig i det vanliga arbetet för att hålla veckoplaneringen för poolunderhåll så enkel som möjligt. Ett grundläggande krav för hygieniskt och klart vatten är cirkulationen av hela poolinnehållet genom poolfiltersystemet. Detta bör göras minst två gånger om dagen. Dessutom sker återspolningsprocessen en gång i veckan i cirka 3 till 4 minuter. Detta följs av sköljning i 35 till 65 sekunder. Beroende på hur ofta poolen används och hur mycket smuts som tränger in befrias vattenytan från grov smuts med ett bladnät. Vanligtvis görs detta flera gånger i veckan. För att hålla botten och väggarna i poolen rena rengörs de regelbundet med hjälp av manuella eller automatiska pooldammsugare. Chockklorera din pool med jämna mellanrum. Snabbupplösande klortabletter eller granulat tillsätts i poolvattnet flera gånger i veckan upp till dagligen. Långsam upplösning av klor och multifunktionella flikar behöver däremot endast användas var annan vecka. Du hittar detaljerad information om tillsättning för att chockklorera pool i några av våra andra inlägg.

Jag har aldrig tänkt så mycket på mattor som när jag bodde i Stockholm. En konstig mening att börja ett blogginlägg med kanske, men det är icke desto mindre sant. Jag tänkte på mattor skrämmande mycket när jag bodde i Stockholm. Det hade förstås en ganska naturlig förklaring. Jag arbetade med mattor i Stockholm under den här tiden. Yes, det är inte många som känner till, kan jag tro. Jag jobbade med mattor i Stockholm i ungefär 4 år, mellan 24 och 28 års ålder. Det var en rolig period i livet. Jag blev dessutom ganska besatt av hela grejen. Ville lära mig om alla möjliga typer av mattvarianter som fanns. Trots att jag ”bara” var biträde ville jag få företaget att köpa in orientaliska mattor från alla möjliga länder. Jag garanterade att vi skulle tjäna bra med pengar på det. Chefen tog mitt råd och jag fick rätt. Jag minns att jag, redan första dagen på jobbet, fick höra att ens drömmar påverkas av jobbet. Särskilt i början, sa dem. Jag tänkte att jag nog snarare skulle drömma om Stockholm än om mattor eftersom flytten skedde så snabbt. Så blev det inte. Jag arbetade i Stockholm men jag drömde om mattor nästan varenda natt. Det var lite som när jag arbetade i butik, i kassa, och en stor del av mina dagar gick ut på att minnas PLU-koder. Varje dröm innehöll någon som skrek åt mig: ”Vad är det för PLU-kod till bananer!?”. Riktigt så aggressivt var det inte att jobba med eller drömma om mattor i Stockholm. Det kändes däremot skumt. Så, varför tar jag upp detta nu? Varför prata om mattor i Stockholm om det var mer än 7 år sedan jag jobbade med det. Jo, jag fick nämligen ett samtal från en gammal kollega som precis hade slutat på företaget. När jag började, för alltså en bit över 10 år sedan, hade hon redan jobbat där i 4 år. Hon bestämde sig alltså att sluta med mattor och lämna Stockholm efter 15 år på samma företag. Det tog hårt på henne och därför ville hon tala med en gammal kollega.  Vi pratade minnen från tiden då jag jobbade med mattor i Stockholm i flera timmar. Det var många saker jag hade glömt men som jag gladeligen började minnas igen.  Ett fint samtal. En fin tid.

Förra veckan återgick jag till samtalsämnet om mitt gamla jobb. Även denna gång kom det många frågor i min inkorg som följd. Detta är väldigt förvånande måste jag säga. Det är förvånande, men det är också väldigt roligt att se folks intresse. För er som inte hängt med så handlar det om mitt forna arbete inom fasadrenovering i Stockholm. Mellan att jag var 23 och 26 år arbetade jag på en firma i stan som sysslade med just detta.  Mitt yrkesval tycks komma som en mindre chock för vissa, och vem kan klandra dem? Jag är inte direkt välkänd för att ha arbetat med ett så händigt yrke som fasadrenovering i Stockholm. Men man kan inte avslöja allt om sig själv hela tiden, eller hur? Nåväl, efter att jag förra veckan svarade på ett antal frågor om fasadrenovering i Stockholm så har det kommit fler. Mängder av er undrar en massa saker om mitt gamla yrke, och vem är jag att förneka er svar? Förra veckan svarade jag på frågor som gällde tips om den här typen av renoveringsarbeten. Frågor som hur man kan lita på sin entreprenör – Hur lång tid en fasadrenovering tar och vilken firma som är bäst. Den här gången tänkte jag ta upp frågorna som gäller min personliga upplevelse av yrket. Det är nämligen många som har undrat över vad det var som gjorde att jag sysslade med detta i tre års tid. Här är mina svar: Först och främst: Jag arbetade i ett fantastiskt arbetslag som jag trivdes mycket bra i varenda dag. Vi var ett gäng, både killar och tjejer, som var i ungefär samma ålder och hade snarlika intressen. Det passade sig väldigt bra. Det gjorde att det blev lite som en fritidsgård för vuxna, samtidigt som vi jobbade. Den andra delen med arbetet inom fasadrenovering i Stockholm som jag älskade var resultatet. Kanske låter det konstigt men jag ska förklara vad jag menar: Sveriges huvudstad är många hundra år gammal, och så även många av husen. Det är en gammal stad vars utseende är unikt i hela världen. En av anledningarna till att Stockholm fortfarande kan se så fräscht ut trots sin ålder är fasadrenovering. Det är som städernas motsvarighet till Goldie Hawn. Med andra ord menar jag att när man jobbar med fasadrenovering i Stockholm så föryngrar man staden. Jag kan se hur arbetet jag utfört har gjort staden yngre. Det är häftigt!

Vilket mottagande! Jag talar förstås om förra veckans inlägg om facility management. Det var himla fint att höra så många intresserade röster om detta oväntade tema. För er som missade inlägget så handlade det alltså om en svunnen tid i mitt liv. En tid som präglades av tidiga mornar, många skratt och facility management som yrke. Det var en himla fin tid, rent utsagt. Nu börjar det på att bli 10 år sedan och eftersom jag är nostalgiskt lagd vill jag blicka tillbaka. Eftersom mottagandet av mitt inlägg om facility management varit så överbedövande tänkte jag: Jag vill ge mer. Jag tänkte därför att jag, vilket jag var inne på sist, ska ägna dagens inlägg åt en hyllning. Den hyllning jag vill presentera riktar sig mot mina forna kollegor på firman. Kollegorna med vilka jag varje dag levererade bäst facility management i världen. Är ni beredda? Då kör vi. Redan första dagen kände jag mig varmt välkommen. Jag minns fortfarande det tillfälle då jag klev över tröskeln på företaget. Jag såg ut över kontorslandskapet och en massa främmande ansikten såg upp mot mig. Jag visste att jag skulle jobba med facility management. Problemet var att jag inte hade så bra koll på vad facility management betydde. Jag hoppades att de ansikten som stack upp ovanför ljudisolerarna mellan borden skulle vara schyssta.  Det gick lite trögt i början. Med början menar jag under den första timmen. Då var jag nämligen på upplärning hos en gammal stofil på företaget. Han kunde facility management bättre än någon. Han kunde dock facility management betydligt bättre än vad han kunde det sociala spelet. Han frågade mig ingenting. Det kändes inte som att han skulle vara intresserad. Det är ganska lustigt att tänka sig eftersom han sedan blev en av de jag stod närmast. Redan vid lunch fick jag börja hänga med teamet. Teamet jag skulle jobba med facility management med i många år framöver. Jag började som ett vikariat och blev kvar i fem år. Fem år av facility management. I teamet var det vissa som kom och andra som gick. Så var det bara. Vi var dock en kärna som bestod under många år. Dessa personer hörs jag stundtals fortfarande med.

Nu börjar saker verkligen ta fart på allvar med konsultföretaget. Ni som har hängt med i mina senaste inlägg om jobbsituationen vet mycket väl vad jag pratar om. Ni andra ska få en snabbgenomgång: För en tid sedan mötte jag en gammal vän vars yrke numera var chef på ett konsultföretag. Efter ett längre samtal på gatan och ett ännu längre samtal på hans kontor bestämde jag mig. Jag skulle testa på att ta anställning som konsult. Jag har trots allt arbetat på samma IT-avdelning på samma företag under 12 års tid. Nu var det bannemej dags att testa något nytt innan jag började växa in i väggarna på bolaget. Så, min nygamla vän Erik skulle få hjälpa mig med detta. Han försäkrade mig om att det var ett bra beslut särskilt eftersom jag var expert inom IT. Tydligen är det allt vanligare att företag anställer IT-folk från konsultföretag. ”Visste du inte det?” frågade han och jag skämdes lite över att detta hade gått över huvudet på mig. Jag borde förstås veta vad som händer i branschen. Eftersom jag varit så länge på samma plats var detta dock information som gått ut så fort den kom in, så att säga. Nåväl, bättre sent än aldrig. Nästa positiva överraskning gällde lönen. Erik konstaterade:  Ja, då antar jag att du inte är så bekant med lönesituationen heller. Du har ju varit anställd inom offentlig sektor sedan du blev klar med din universitetsutbildning. Löneutvecklingen där har inte på långa vägar sett likadan ut som på privata bolag. Som anställd på konsultföretag kan du räkna med att tjäna mer. Betydligt mer, faktiskt. Det var väldigt goda nyheter. Särskilt goda nyheter var det eftersom jag och min sambo hade bestämt oss för att införskaffa lantställe. ”Det kom lägligt. Det där om ökad lön på konsultföretag och, ja. Det där du sa..” fick jag ur mig samtidigt som jag bara ville ringa min sambo och berätta. Teamet på konsultföretaget satte genast igång att titta efter passande kunder som kunde behöva IT-expertis. På bara två dagar fick jag ett förslag om ett uppdrag. Det var som handen i handsken för mig. Helt perfekt på alla sätt. Vi bokade in en tid för när jag skulle komma på intervju på bolaget. Denna intervju ska ske idag och jag är 50% nervös och 50% upprymd. Det måste väl vara bra? Önska mig lycka till!

Hur mycket asfalt fint det i Stockholm? Såna frågor han man tid att reflektera över när man inte har något arbete att gå till om dagarna. På frågan om jag inte blir trött på arbetslösheten så är svaret tveklöst: Ja. Ja, jag hade gärna haft ett jobb. Ja, jag skulle gärna ha ett gäng arbetskamrater att snacka med dagarna i ända. Att gå på afterwork med och att gnälla på chefen bakom hens rygg med. Det vore fantastiskt, men så är inte fallet just nu. Nu består mitt liv av ändlösa promenader där mängden asfalt i Stockholm är temat för tankarna. Är det någon som känner igen den här typen av liv? I så fall: Hur får ni tiden att gå? Vandrar ni också omkring och funderar över knasiga saker som hur många ton asfalt det finns i Stockholm? Jag har tänkt att jag ska skaffa mig en hobby. Eller ja, många andra som bryr sig om mig har tänkt att jag borde skaffa en hobby. Förslagen har haglat och de har kommit från många olika personer i mitt liv. Min mamma föreslog att jag skulle ”ta upp golfen igen”. Vad mamma inte minns är att jag slutade spela golf för 20 år sedan, när jag var 11. När jag berättade om mina tankar om asfalt i Stockholm reagerade min pappa med ironi av sällan skådat slag. ”Ja du kan väl börja jobba med asfalt i Stockholm då. Det verkar du ju ändå ägna en massa tid åt”. Otrevligt svar, men han har förstås en sjuhelvetes poäng med det han säger. Min bror kom med det bästa förslaget hittills. Han, som är 22 år och aldrig har jobbat en dag, föreslog gaming. Huvudargumentet var slående: Man kan tjäna en jävla massa pengar om man blir väldigt bra. Problemet är att jag varken har intresse eller talang för dataspel. Eller heter det kanske TV-spel? Faktum är att jag tror att jag, utan att någonsin har testat, är bättre på att arbeta med asfalt i Stockholm. Jag har aldrig riktigt förstått tjusningen i att springa omkring i en virtuell värld och skjuta på folk. När jag tackade nej till förslaget kom han med nästa starka argument: ”Du kan få vara med i vår guild”. Mitt beslut kvartstod. Är det någon jävel här som har arbetat med asfalt i Stockholm eller? Är det värt det?